Lotta och Freja kom in så vi åkte ut på storheden, finns nog inte en affär som vi inte besökt. Sist på agendan var besiktning av min bil. Förprepareringarna bestod i att jag bytte en lampa och tankade i en skvätt etanol.
Jag fick inte ens uppleva det nya miraklet med att skicka ett sms så skulle man bli aviserad när det var dax. Nej nej för första gången i världshistorien så kom mitt regnr upp på tavlan tio minuter innan det var min tur. Jag hann inte ens bli nervös.
Det kom sen när jag insåg att det var två som skulle besikta bettan, en praoelev o en ordinarie.
Nå för att göra en kort historia lång så blev den underkänd. Bromsar och handbroms och reflektornågonting och ett positionslyse.
Vårt goda humör som varat dagen lång tog abrupt slut.
Vi körde i tystnad hem.
Sen var det bara att inse att det är ingen ide att laga allt för det kommer att kosta mer än bilen är värd.
Lite tragiskt faktiskt. Denna bilen har betytt mycket för mej.
Nå med galghumor kommer man långt, som jag sa åt Lotta, jag kommer ju att bli smal när jag ska gå en mil till jobbet varje dag så nu kan jag ju passa på att ta en till portion kladdkaka och grädde.
Nu har Lotta åkt hem och jag har en dogo i soffan med trosor på. Freja löper så hon får skyla sig.
